Michaela - kör bara!

Nu har det gått tre dagar sen jag tog studenten och jag har väl lite smått börjat inse att det aldrig mer kommer bli som förr, aldrig mer tumbagymnasium, aldrig mer ek05 och ni får tyckta att jag är korkad men jag kommer sakna det så otroligt mycket, i augusti när alla andra ska tillbaka till skolan precis som vanligt ska inte jag det. Var det inte det här som jag har längtat efter i 12 år?

Torsdag den 29 Maj 2008 - Vaknade helt utan väckarklockan, klockan 5 på morgonen och var hur pigg som helst.
Klockan 7 med tom mage skjutsade mamma mig först till Anders för att plocka upp honom + björkriset som skulle fästas på EK05s flak.
Halv 8 samlades hela klassen hemma hos Elisa.
Det skrevs fina kommentarer i mössorna, dracks champagne, togs bilder och bara umgicks.

Klockan 9:15 var det fotografering i skolan och jag är helt säker på att det blev fint.

Sen var det massor av dötid i skolan när vi satt ute i solen och drack för fulla muggar, sjöng "för vi ska ta studenten" och var bara så otroligt glada.

11:30, studentlunch och jag lovar er att det har aldrig skrikits så mycket i tumba gymnasium som det gjorde den dagen, det var verkligen en toppen lunch.

Efter lunchen samlades vi i klassrummet för betygsutdelning.

Jag, Narin och Natta till vårat flak för att pynta och sen snabbt in i Aulan för ha avslutning. (13:00-14:00)

Sen klockan 14:00 var det dags för det som vi alla har väntat på, att bli fria, UTSPRINGET!

Jag höll såklart Madde i handen och det var skönt att få bli fri tillsammans med henne.

Hade inte gråtit på hela dagen men det var inte förens jag såg min familj och skrek "för jag har tagit studenten!" som tårarna började rinna ner för mina kinder, det var då alla känslorna kom fram.

Jag var så förvirrad och glad på samma gång så jag vet knappt inte vad jag gjorde på skolgården.

Förvirrad gick vi alla bort mot flaket och det var väl vid 3-tiden som det lämnade skolan.

Efter flakturen kom min pappa och hämtade mig och körde hem mig till mamma för att ha mottagning.

Hela släkten samlad och allt var så otroligt mysigt, om jag skulle göra om det skulle det aldrig bli lika bra.

Vid halv 10 knallade jag hem mot Anders för att åka tillsammans med honom och Johan ner till Tumba C för att möta upp resten och sen ta tåget mot slutskivan på Göta Källare.
Jätte bra lokal och jätte fint så jag rekomenderar verkligen att ha slutskivan där.

Halv 2 var jag så trött och sliten så jag tog min jacka och väska och åkte hem tillsammans med Åsa.


Den 29 Maj 2008 var den bästa dagen i mitt liv och inget kommer någonsin kunna slå det.
Tack EK05 för alla dom här tre åren, bästa klassen i världen!