RM

Nu har jag gråtit i två dagar och hur kan en sån liten grej få en att stortjuta i två dagar?
Igår grät jag så mycket att mamma fick sitta och hålla om mig och trösta mig.
Att hon sitter där och berättar hur mycket hon älskar Rickie och lalala gjorde inte saken bättre utan att jag bara börja tjura ännu mer. Det är så jävla jobbigt allting. Jag vill stå honom så nära, jag vill att han alltid ska finnas här men det går inte längre. Jag känner honom bäst av alla! Ingen känner honom som mig..

Du är min bästa vän och kommer alltid vara det! Grymmast och sötast i hela universum!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback