kämpar!

Jag brukar kunna vara stark men när det gäller det här så är jag hur svag som helst..
Det är rädslan av att bli sårad som kommer fram och den är riktigt läskig!
Men jag ska vara stark! Jag ska klara det här!
Vi kommer att klara det här, vi behöver tid men det kommer att bli bra! Jag känner det på mig!
Saknar det som vi hade, hela tiden! Jag bara gråter och gråter och tårarna tar aldrig slut..
Jag sover nästan ingenting. Gick och la mig halv 4 i natt och vaknade innan 9 imorse.
Jag brukar alltid äta frukost men jag får inte i mig någonting..
Jag vet inte vad jag ska ta vägen! Jag älskar dig så otroligt mycket!
3 år och jag vill ha mer! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback